Serieskaparen och musikern James Kochalka har meddelat att han ska skapa ett plattformsspel med indiegänget PixelJam, och att de söker nu finansiärer. Spelet, som heter Glorkian Warrior, ska göras som ett Kickstarter-projekt och utvecklarna ber nu om donationer för att få igång produktionen.
På Kickstarter.com presenterar olika projektledare sina tänkta projekt och ber om donationer för att finansiera dem. Finansiärerna får inga pengar eller någon del av profiten men får istället olika belöningar som tack för att man har hjälpt realisera projektet. Utvecklarna för Glorkian Warrior vill släppa spelet kommersiellt (med en demoversion på PixelJams hemsida) och finansiärerna för projektet ska få betalt i olika prylar, som tillgång till betaversion, böcker, teckningar, en videokonferens med utvecklarna(!), allt beroende på hur mycket man har donerat.
James Kochalka är mest känd för sin seriedagbok American Elf, där han berättar om sin vardag i serieform. Han är även gjort seriealbumet SuperF*ckers och barnböckerna om Johnny Boo.
Han har i några år försökt få sitt plattformsspel förverkligat. Det var först tänkt att släppas till Gameboy Advance. Här är några tidiga skisser, då spelet kallades Planet Vs. Planet.
PixelJam har gjort flera flashspel, som Dino Run och Gamma Bros, och har även gjort flera spel åt amerikanska tv-kanalen Adult Swim.
Jag har tidigare nämnt spel som talar för sig själva flera gånger, men SY!NSO! talar inte lika mycket för sig själv som det förvirrar alla som ser det. Det är en arenashooter, alltså en arvtagare från Robotron 2084, som inkluderar en och annan miljard färgeffekter. Det är som att det tar allt det snyggaste från Geometry Wars och Robotron, mosar ihop det och förstärker det med hundra. Det kanske är något dåligt för ganska många, men för mig låter det fantastiskt.
Johan spenderar för närvarande större delen av sin tid på att sörja sin avlidna iPhone. Tyvärr innebär det brist i bevakningen under överskådlig framtid och Johan tvingas spela spel till andra format. The horror!
Snyggt uråldersretro med detaljerad animation och smidig kontroll. Inte överdrivet tillfredsställande i längden, och jämförelserna med Mega Man känns något överdrivna, men det är oundvikligen läckert och de små textbitarna som dyker upp i bakgrunden räcker för att man ska vilja gräva sig ned till botten och besegra den onde trollkarlen.
Johan spenderar för närvarande större delen av sin tid på att sörja sin avlidna iPhone. Tyvärr innebär det brist i bevakningen under överskådlig framtid och Johan tvingas spela spel till andra format. The horror!
Dagens i särklass skumdummaste upptäckt till iPhone blir NewYork Swimmer/SuddenDeath. Vad är det för dåre som har gjort det här?
Det går ut på att man ska trycka på en knapp så länge man håller andan, och så kan man tävla med sina polare i vem som kan hålla andan längst. Tydligen blir det här en mycket häftigare upplevelse om det står digitala thugs vid sina pixelricers och hurrar på medan MIDI-crunk rullar i bakgrunden. Sju väl spenderade kronor på iTunes.
Johan spenderar för närvarande större delen av sin tid på att sörja sin avlidna iPhone. Tyvärr innebär det brist i bevakningen under överskådlig framtid och Johan tvingas spela spel till andra format. The horror!
Let’s get one thing straight, jag är ingen sorteringsmaskin! Det har kommit in lite över trehundra bidrag till den tolfte upplagan av Independent Games Award. Det är många indiespel, det. Svårt att veta var man ska börja alltså. Jag vill ju spela alla! Rock, Paper, Shotgun sätter mig på rätt spår.
Eller, tja, rätt och rätt går att diskutera. Men ett spår är det!
Jonas Högberg läxar gärna upp sin omgivning. Oftast för att den behöver läxas upp, men det händer att han gör det bara för att han inte har något bättre för sig.
Det känns som att indiescenen får mer kärlek ifrån alla möjliga håll för varje dag som går. Siter som våran, annan media, andra utvecklare och till och med de stora företagen. Nu är det Unity och Epic som istället för att sälja sina enklare varianter gör dem gratis och bjuder på dem för indieutveckling. Dessutom har Epic nu gett tillåtelse för skapare att ge bort sina verk gratis, där det tidigare var förbjudet. Ibland kan man faktiskt bli glad av vad storföretag gör!
Johan spenderar för närvarande större delen av sin tid på att sörja sin avlidna iPhone. Tyvärr innebär det brist i bevakningen under överskådlig framtid och Johan tvingas spela spel till andra format. The horror!
Det tog den säregne och bångstyrige filmskaparen Jean-Luc Godard nära nog tio år att sammanfatta filmhistorien med sin videoinstallation Histoire(s) du cinema. Men då ska man ha i åtanke att verket givetvis inte bara är en sammanfattning och utvärdering av filmens första sekel som konstform, utan även ett konstverk i sig. Godard berättar egna historier genom att länka samman klassiska filmklipp med propaganda-budskap, levererar svidande kritik mot 1900-talets glorifierade självbild och hinner även med en och annan superintellektuell ordvits på vägen.
Jag har länge undrat varför det inte finns en motsvarighet till Histoire(s) du cinema inom spelvärlden…
Jonas Högberg läxar gärna upp sin omgivning. Oftast för att den behöver läxas upp, men det händer att han gör det bara för att han inte har något bättre för sig.
Hetaste nyheten idag är faktumet att Symantec har klassificerat det ökända indiespelet Lose/Lose som en trojan. Symantec säger:
“The game looks to be a throw-back to the classic Space Invaders/Galaga style of games from the early 1980s. However, what brings this game into the realm of malicious code is that for every alien ship you destroy, the game deletes a file from your home directory.”
Johan spenderar för närvarande större delen av sin tid på att sörja sin avlidna iPhone. Tyvärr innebär det brist i bevakningen under överskådlig framtid och Johan tvingas spela spel till andra format. The horror!
Jag kom hem med en stor pixelprydd bok under armen idag. Rules of Play, av Katie Salen och Eric Zimmerman. En teoribok om speldesign som fullkomligen öser bensin på min eld.
Första personsperspektivet har börjat göra en comeback i spelvärlden, mycket tack vare indiescenen skulle jag säga. Inte som shooter så klart, utan i andra genrer. Först och främst tänker jag på 3D-plattformspelet Drypoint. Ett spel med en väldigt enkel idé: ta dig högst upp bland några plattformar, till en dörr. Kruxet är att det kräver teknik och ihärdighet att lyckas.
Drypoint är skapat av en man som figurerar under flera alias men kan nog med säkerhet kallas Divine Lu Linvega. Spelet handlar om en uppstigning mot Dantes himmel, via sju olika nivåer. Som så många andra indietitlar är Drypoint en ”work in progress” och har släppts i omgångar med nya, ändrade eller helt utbytta banor. Den senaste versionen börjar bli en färdig produkt och den består nu av fyra nivåer med snabbt stegrande komplexitet. Den innehåller också ett enkelt gränssnitt där allt förklaras för spelaren ”in game”.
Jamen jävlar. Snacka om att vara onödig som skribent.
Ninja Honda Karate är ett helt knasigt musikspel med ett simpelt upplägg som snabbt blir förvirrande, och grafik skapad av en man som lyckats byta ut allt sitt blod mot rent LSD. 22kr.
Johan spenderar för närvarande större delen av sin tid på att sörja sin avlidna iPhone. Tyvärr innebär det brist i bevakningen under överskådlig framtid och Johan tvingas spela spel till andra format. The horror!
Patrick spelar på tok för mycket mainstreamspel för att verkligen vara nere med kidsen, men han försöker.
Johan spenderar för närvarande större delen av sin tid på att sörja sin avlidna iPhone. Tyvärr innebär det brist i bevakningen under överskådlig framtid och Johan tvingas spela spel till andra format. The horror!
Jonas Högberg läxar gärna upp sin omgivning. Oftast för att den behöver läxas upp, men det händer att han gör det bara för att han inte har något bättre för sig.
Tommy pluggar spelutveckling och önskar att folk tyckte det var lika coolt som han själv gör.
