Utvecklarna på företaget Tale of Tales firar ettårsjubileum för releasen av deras äventyrsspel The Path och har därför valt att rea ut flera av deras släpp. Ikväll är den sista stunden man kan nyttja det. Om ni vill skaffa flera av spelmediets mest tänkvärda spel för en billig peng är det nu det gäller.
Första personsperspektivet har börjat göra en comeback i spelvärlden, mycket tack vare indiescenen skulle jag säga. Inte som shooter så klart, utan i andra genrer. Först och främst tänker jag på 3D-plattformspelet Drypoint. Ett spel med en väldigt enkel idé: ta dig högst upp bland några plattformar, till en dörr. Kruxet är att det kräver teknik och ihärdighet att lyckas.
Drypoint är skapat av en man som figurerar under flera alias men kan nog med säkerhet kallas Divine Lu Linvega. Spelet handlar om en uppstigning mot Dantes himmel, via sju olika nivåer. Som så många andra indietitlar är Drypoint en ”work in progress” och har släppts i omgångar med nya, ändrade eller helt utbytta banor. Den senaste versionen börjar bli en färdig produkt och den består nu av fyra nivåer med snabbt stegrande komplexitet. Den innehåller också ett enkelt gränssnitt där allt förklaras för spelaren ”in game”.
Jamen jävlar. Snacka om att vara onödig som skribent.
Ninja Honda Karate är ett helt knasigt musikspel med ett simpelt upplägg som snabbt blir förvirrande, och grafik skapad av en man som lyckats byta ut allt sitt blod mot rent LSD. 22kr.
Johan spenderar för närvarande större delen av sin tid på att sörja sin avlidna iPhone. Tyvärr innebär det brist i bevakningen under överskådlig framtid och Johan tvingas spela spel till andra format. The horror!
För ett par år sedan upptäckte jag en för mig ny, men för spelvärlden uråldrig, genre som kallas roguelike. Turbaserade rollspel oftast utan story och med tungt fokus på statistiken. Spelet för mig var Mysterious Dungeon: Shiren The Wanderer, och än idag är det faktiskt fortfarande det enda spelet till DS som jag spelar längre än några veckor.
Johan spenderar för närvarande större delen av sin tid på att sörja sin avlidna iPhone. Tyvärr innebär det brist i bevakningen under överskådlig framtid och Johan tvingas spela spel till andra format. The horror!
Vad skriver man efter en sån trailer? Jag känner mig lite onödig som skribent när spel talar sådär väl för sig själva. Lilt Line är ett musikspel till iPhone. Det är helt fantastiskt, men det har ett strängt grundkrav; man måste verkligen gilla dubstep.
Johan spenderar för närvarande större delen av sin tid på att sörja sin avlidna iPhone. Tyvärr innebär det brist i bevakningen under överskådlig framtid och Johan tvingas spela spel till andra format. The horror!
Hej och välkommen till Ludus Obscura! Det här är en ny spelblogg som drivs av några före detta Super PLAY-skribenter och våra kompisar. Den ska handla mest om den kanske lite mer kreativa sidan av spel; indiespel, hemmabyggen, spelkonst, utvecklingstävlingar och så vidare. Sånt vi tycker är kul.
Hittills har det funnits oslagbart bra bevakning av dessa områden ifrån fantastiska källor tillika förebilder som TIGsource, Indiegames och CreativeApplications, men vi tänkte att det behövdes en site ur svenskt perspektiv också, för svenska gamers. Vi ju en jämförelsevis stark spelhistoria och en väl definerad spelsmak; någon borde skriva om indiespel ur den synvinkeln också.
Johan spenderar för närvarande större delen av sin tid på att sörja sin avlidna iPhone. Tyvärr innebär det brist i bevakningen under överskådlig framtid och Johan tvingas spela spel till andra format. The horror!
Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag hade tänkt inleda min tid på Ludus Obscura med att skriva om indiekulturens rötter och hade en typiskt klurig associationskedja på gång. Ett indiespel utvecklas ju med liten eller ingen budget av en eller några stycken nördar. På så sätt kan man hävda att de första tv-spelen (ever) var indiespel. Att Alexander Sandy Douglas (OXO), William Higinbotham (Tennis for Two) och Steve Russel (Spacewars) var indieutvecklare. De gjorde ju sina spel helt utan kommersiell inriktning, i forskningssyfte och för att de helt enkelt tyckte att det var — kul.
Jonas Högberg läxar gärna upp sin omgivning. Oftast för att den behöver läxas upp, men det händer att han gör det bara för att han inte har något bättre för sig.
Spelet är otroligt simpelt. En död pojke har hittat en hoppstylta och med den måste han rensa en kyrkogård från nattens alla odjur. Studsa på flera fiender på kort tid för att få bonuspoäng. Och så finns det rätt episka specialvapen att få, typ bomber och att marken exploderar när man landar. Det är allt.
Johan spenderar för närvarande större delen av sin tid på att sörja sin avlidna iPhone. Tyvärr innebär det brist i bevakningen under överskådlig framtid och Johan tvingas spela spel till andra format. The horror!
Johan spenderar för närvarande större delen av sin tid på att sörja sin avlidna iPhone. Tyvärr innebär det brist i bevakningen under överskådlig framtid och Johan tvingas spela spel till andra format. The horror!
Patrick spelar på tok för mycket mainstreamspel för att verkligen vara nere med kidsen, men han försöker.
Johan spenderar för närvarande större delen av sin tid på att sörja sin avlidna iPhone. Tyvärr innebär det brist i bevakningen under överskådlig framtid och Johan tvingas spela spel till andra format. The horror!
Jonas Högberg läxar gärna upp sin omgivning. Oftast för att den behöver läxas upp, men det händer att han gör det bara för att han inte har något bättre för sig.
